Jag var en köttätare av det brutala slaget när jag var yngre. Blodig, mjuk biff med en whiskey vid sidan av. Resten behövdes inte. Jag älskade all form av kött utom gris, för det har alltid smakat illa för mig. Jag har ätit massor av konstiga kroppsdelar och djur. Så när jag nu inte ätit djurdelar på flera år och någon säger till mig ”men du åt kött förr!” så hör jag mig själv back in the days och jag hör hur alla försvarsmekanismer går igång samtidigt.
Ja, givetvis åt jag kött förr, det är så normen såg och fortfarande ser ut. Man växer upp i det. Precis som man växer upp i vilken kultur som helst och för den kulturen som inte förstår eller har samma normer tycks det sjukt konstigt. Välj valfri kultur att jämföra med.
Många har svårt att förstå hur vissa kulturer har svårt att släppa sina sätt och vägra anpassa sig men samtidigt sitter själva med inprogrammerade beteenden och försvarar dem utan att veta varför. Att veta varför är inte att rabbla samma inövade information man växt upp med utan att ifrågasätta.
Jag brukade vara en av de där ”badass” människorna som försvarade mitt djurätande med sarkastiska kommentarer och förnedrande skämt. På snudd att jag var en sådan neanderthalare att jag sa ”mmm bacon” när någon pratade om sin veganska kost. På snudd, jag gillade inte gris ändå.
Jag vände mina vanor på 3 timmar. Det var allt. Från hardcore köttätande och ingen kunskap eller intresse alls om någonting som hade med kost att göra till vegan på 3 timmar. Från att göra narr av veganer till att bli en.
Vad fick mig att ändra mig? Jag såg en föreläsning och sedan några filmer. Hur hittar man dem? Inte svårt, bara att söka på valfritt ord och lägg på ”slaughterhouse footage”. Jag tänkte bevisa att inte alla slakterier var fulla av terror och plågor. Jag förlorade.
Det gick inte att hitta de där humana slakterierna där djuren ligger i mjuka sängar och frivilligt går in för att avsluta sitt liv genom att gosas till döds. Jag hade hela tiden försvarat mig genom att hävda att det är så men jag kunde inte hitta bevis. Så jag fick erkänna mig själv som hjärntvättad, empatilös förlorare. Det var precis så jag såg mig själv efter att ha försökt försvara djurindustrin. Sen valde jag att sluta vara en empatilös förlorare.
Så när folk säger till mig nu ”det går inte ändra bara sådär, Aida, man måste ta sin tid” I will call it bullshit. Det är ett val. Jag försvarade mina val med näbbar och klor (pun intended) men jag ville inte vara en obildad idiot så jag såg till att lära mig det jag saknade kunskap om.
Öppenhet, beslut och villighet att ändra felaktig, inlärd information, det är vad som kännetecknar intelligens. Inte att rabbla näringslära från en gammal skrift man lärde sig i skolan och som kom från livsmedelsverket och köttindustrin.
Jag valde att vara intelligent, inte programmerad.
Jag är inte en sådan som skickar slakterivideos hela tiden. Jag vill men gör det inte. Tyvärr finns det människor som är så avstängda att de gör precis tvärtom när de blir mötta med något de inte klarar av att hantera. T.ex ny information av vilket slag som helst. Det gäller först att veta vilken typ av person man har att göra med.
Jag berättar om min egen story, det är vad jag kan göra. Visa med min fabulösa hy, hälsa, styrka och kroppsform att vegansk mat inte bara fungerar utan även är det absolut bästa för hälsan och kroppen.
Resultaten pratar tillräckligt högt.
Jag tänker inte låta de ”galna” veganerna tala åt mig. De som skriker och attackerar för inte min talan. De skapar fler motståndare. Något så rätt och naturligt behöver inte våld och skrik, det är precis det vi försöker komma ifrån.
Vad jag vet i alla fall är att jag lyssnar på resultat, på alla de veganska supermänniskor inom kampsport, tyngdlyftning och alla andra sporter man hittar dem i. Vad jag inte lyssnar på är en sjuk dietist eller läkare som själv lider av fem sjukdomar och övervikt.
Jag ångrar en sak i allt detta dock och det kan jag aldrig ändra på,
att jag inte öppnade ögonen tidigare.
Det här är min story, vad är din?
Berätta! Info@indigolife.se
<3
