”Det där fasansfulla ordet, låt mig slippa säga det. Jag säger ja istället och drar mig ur senare genom en vit lögn. Om jag säger ”kanske” och nickar lite kanske jag kan dra mig ur utan att säga nej. Om jag säger nej måste jag ju förklara varför och jag har inget varför, jag har bara ingen lust att träffa de där människorna, jag vill bara vara ensam en kväll..åh! varför frågar de mig!? Kan jag inte bara få bli lämnad ifred?”
Många tror att om man säger nej kommer man uppfattas som otrevlig, att personen som får detta hemska nej kommer att börja tycka illa om en och att man kommer att förstöra sin vänskap med någon om man säger nej. Sanningen är dock, att om denna vän blir besviken på dig för att de fått ett nej av dig är det enbart för att vännen räknat kallt med ett ja. Det är människors egna förväntningar som skapar reaktionen de får. Hänger du med på skillnaden? Du kan inte göra någon annan besviken, de gör sig själva besvikna genom att förvänta sig ett särskilt svar från dig. Vad är det mer med ”nejet” som skapar den där obehagskänslan? Det är risken för att en konflikt ska uppstå. Många är förutom rädda för att stå för sitt nej även konflikträdda. Man är ju i grund och botten rädd för den reaktion man eventuellt kan få, så därför är det bäst att spela med, säga ja och sedan krångla sig ur det, eller? Vad kommer den där rädslan ifrån? Vad skulle hända om personen blir ursinnig eller besviken på dig om de fick ditt nej? Gå till botten med den känslan hos dig själv. Var det sådana reaktioner du fick som barn? Växte du upp med att bli rädd för någon förälders ilska? Vad det än är som är upphov till den rädslan för en eventuell otrevlig reaktion, ta reda på vilken känsla det skapar hos dig och se den. Man kan inte förändra det man inte kan se, därför är det viktigt att se vad som händer i dig.
Varför är det så lätt att säga ja? Det är enkelt nog för att du lever upp till någons förväntningar och du behöver inte förklara ett ja på samma sätt som du förväntas förklara ett nej. Varför är det så? Behöver du verkligen förklara ditt nej mer än du behöver förklara ditt ja? Nej. Det behöver du inte, men vi är så löjligt artiga och rädda att såra någon att vi måste leverera en hel uppsats om anledningen till varför vi inte kan leverera ett ja denna gång. Sedan hoppas vi att det tas emot på ett bra sätt och att motparten köper historien ordentligt och sedan är allt lugnt. Det är ett otroligt påfrestande sätt att leva och försöka utveckla sina relationer på. Vissa mer än andra har ett stort behov av att hela tiden förklara sig, att övertyga sig själv om varför det är okay att säga nej. Det som emellertid händer när du alltid levererar ursäkter och förklaringar är att det också kommer att förväntas av dig nästa gång du försöker säga nej. Det blir svårare för var gång och vad händer när motparten inte tycker att din ursäkt eller förklaring duger? Övertalning! Eftersom det var så svårt att säga nej från början är du inte särskilt svår att övertyga och då har du blivit väldigt lätt att manipulera, styra och utnyttja.
När man har svårt att säga nej är det ofta för att man själv inte är säker på om man har rätt att säga nej. Att säga nej kräver självrespekt och stark självkänsla. Ofta är tanken att man förlorar respekt från människor när man ger dem ett nej men det stämmer självklart inte. Man bygger respekt genom att kunna säga ja och nej på samma sätt, respekt är att människor inte har förväntningar på dig i alla lägen och inte kan styra dig genom att ge dig dåligt samvete. Att alltid säga ja är däremot att trampa på sig själv och genom att göra så skapar du själv bilden av dig som alltid går med på allt som andra begär. Detta innebär givetvis inte att alla kommer att vara glada över ett nej, men ärligt talat, vem bryr sig? Kom ihåg, det är deras förväntningar som skapar deras reaktion. Antingen säger du ja eller så säger du nej, vare sig du vill förklara eller inte är båda svaren precis lika bra. När du själv är övertygad om att du har lika mycket rätt att ge både ja och nej kommer det att märkas på din energi, på ditt kroppsspråk och din kommunikation i stort. Det är respektingivande och man kan inte längre förvänta sig att du ska ställa upp på allt bara för att du har fått frågan. Känn friheten i det! När du säger nej visar du att du har ett eget liv och du styr över din tid och du måste inte förklara eller motivera det. Det är otroligt viktigt att kunna se det. Om du blir bjuden på en middag och inte har någon lust men har samtidigt ingen ursäkt att inte komma uppstår det ofta en inre konflikt. ”Men jag har ju ingen anledning, jag har bara inte lust”. Jag vill bara flika in här att det GIVETVIS ÄR en anledning! Du har ingen lust, och där är förklaringen! Det tar emot att säga ”tack för inbjudan men jag har ingen lust” men det är sanningen. Kom ihåg, du behöver inte motivera och skulle du ändå känna att du vill det går det att uttrycka sig annorlunda. ”Jag har haft en jobbig vecka och behöver den här tiden hemma för mig själv, men tack för att ni tänkte på mig!” låter ju mycket bättre, är sant och dessutom ett trevligt levererat nej som visar att du är tacksam men kan säga nej för att du värderar din tid på ett annat sätt just denna kväll. Du skyddar din egen tid och är villig att säga nej till andra saker som inte är en prioritet i ditt liv just då. Och som mottagare av den förklaringen förstår man att du gärna tar tid för dig själv och inte följer med på något du inte helhjärtat vill. Vilken tur! Man får ärlighet till svar och respekt för personen som är så ärlig och värderar sin tid. Känn på den känslan. Frihet, eller hur?
Om vi ser på alternativet, att säga ja hela tiden till aktiviteter, uppgifter och tjänster när man flera gånger vill säga nej är ett sätt att trycka ner sig själv. Du tappar lusten för saker du kanske hade velat göra vid ett annat tillfälle för att de kopplas ihop med ett tvång. Vart kommer tvånget ifrån? Dig själv! Din önskan att vara till lags, att inte hamna i konflikt eller att inte sabotera en relation gör att du kanske slipper konflikten med personen som bad dig om något men du hamnar istället i en konflikt med dig själv. För varje ja du levererar när du egentligen inte vill gräver du dig själv lite djupare och det blir svårare att plötsligt säga nej, för då är förstås reaktionen större från motparten. Du säger ju alltid ja, varför kan du plötsligt inte göra det? Snurra inte in dig i förklaringar. Du är inte skyldig någon en förklaring. Skillnaden är om du har lovat något. Om du inte är hundra procent säker på att du kan leverera något eller hålla ett löfte, ge absolut inget löfte då. Löften ska man hålla och inte ge så lätt. Där är skillnaden. Så lova inte in dig i saker som du inte är säker på att du kan leverera eller har lust med.
Det är inte en gång jag har blivit kallad egoist när jag ibland har sagt nej till någon, så vad handlar detta om? Personen uppfattar mig som en egoist för att jag väljer att göra mig själv en tjänst och undvika något tråkigt eller jobbigt istället för att göra dem en tjänst och utsätta mig för något jag inte vill. Ser du problemet här? Det är en härskarteknik och ett sätt att ge dig dåligt samvete och styra dig. Det är bara dåligt att bli kallad egoist om man tycker själv att det är något negativt. Det är det inte, det betyder bara att du respekterar din tid och energi för mycket för att lägga på något som inte är givande för dig. Kan det vara så att egoism = självrespekt? Det är viktigt att komma ihåg att du inte kan bli stämplad som något av någon annan om du inte själv gör samma tolkning som dem.
Så vad ska till för att du ska värdera och respektera dig själv mer? Vad ska till för att du med lätthet ska kunna säga nej och vara nöjd och tacksam när du gör det?
(Du har dessutom läst ordet ”nej” 34 gånger nu, så du har fått en mycket bra start!)
Lär dig säga nej, för när du har förmågan att göra det är det mycket roligare att säga ja!
.Aida.